Subject: My Father Died Alone in Gaza by Ramzy Baroud
Weekend Edition, Apri1 5 / 6, 2008
My Father Died Alone in Gaza
There are No Checkpoints in Heaven
By Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
I still vividly remember my father's face - wrinkled, apprehensive,
warm - as he last wished me farewell fourteen years ago. He stood
outside the rusty door of my family's home in a Gaza refugee camp wearing old
yellow pajamas and a seemingly ancient robe. As I hauled my one small
suitcase into a taxi that would take me to an Israeli airport an hour
away, my father stood still. I wished he would go back inside; it was
cold and the soldiers could pop up at any moment. As my car moved on, my
father eventually faded into the distance, along with the graveyard,
the water tower and the camp. It never occurred to me that I would never
see him again.
I think of my father now as he was that day. His tears and his
frantic last words: "Do you have your money? Your passport? A jacket? Call me
the moment you get there. Are you sure you have your passport? Just
check, one last time"
My father was a man who always defied the notion that one can only be
the outcome of his circumstance. Expelled from his village at the age
of 10, running barefoot behind his parents, he was instantly
transferred from the son of a landowning farmer to a penniless refugee in a blue
tent provided by the United Nations in Gaza. Thus, his life of hunger,
pain, homelessness, freedom-fighting, love, marriage and loss
commenced.
The fact that he was the one chosen to quit school to help his father
provide for his now tent-dwelling family was a huge source of stress
for him. In a strange, unfamiliar land, his new role was going into
neighboring villages and refugee camps to sell gum, aspirin and other small
items. His legs were a testament to the many dog bites he obtained
during these daily journeys. Later scars were from the shrapnel he
acquired through war.
As a young man and soldier in the Palestinian unit of the Egyptian
army, he spent years of his life marching through the Sinai desert. When
the Israeli army took over Gaza following the Arab defeat in 1967, the
Israeli commander met with those who served as police officers under
Egyptian rule and offered them the chance to continue their services
under Israeli rule. Proudly and willingly, my young father chose abject
poverty over working under the occupier's flag. And for that, predictably,
he paid a heavy price. His two-year-old son died soon after.
My oldest brother is buried in the same graveyard that bordered my
father's house in the camp. My father, who couldn't cope with the thought
that his only son died because he couldn't afford to buy medicine or
food, would be found asleep near the tiny grave all night, or placing
coins and candy in and around it.
My father's reputation as an intellectual, his passion for Russian
literature, and his endless support of fellow refugees brought him
untold trouble with the Israeli authorities, who retaliated by denying him
the right to leave Gaza.
His severe asthma, which he developed as a teenager was compounded by
lack of adequate medical facilities. Yet, despite daily coughing
streaks and constantly gasping for breath, he relentlessly negotiated his
way through life for the sake of his family. On one hand, he refused to
work as a cheap laborer in Israel. "Life itself is not worth a shred of
one's dignity," he insisted. On the other, with all borders sealed
except that with Israel, he still needed a way to bring in an income. He
would buy cheap clothes, shoes, used TVs, and other miscellaneous goods,
and find a way to transport and sell them in the camp. He invested
everything he made to ensure that his sons and daughter could receive a
good education, an arduous mission in a place like Gaza.
But when the Palestinian uprising of 1987 exploded, and our camp
became a battleground between stone-throwers and the Israeli army, mere
survival became Dad's over-riding concern. Our house was the closest to
the Red Square, arbitrarily named for the blood spilled there, and also
bordered the 'Martyrs' Graveyard'. How can a father adequately protect
his family in such surroundings? Israeli soldiers stormed our house
hundreds of times; it was always him who somehow held them back, begging
for his children's safety, as we huddled in a dark room awaiting our
fate. "You will understand when you have your own children," he told my
older brothers as they protested his allowing the soldiers to slap his
face. Our 'freedom-fighting' dad struggled to explain how love for his
children could surpass his own pride. He grew in my eyes that day.
It's been fourteen years since I last saw my father. As none of his
children had access to isolated Gaza, he was left alone to fend for
himself. We tried to help as much as we could, but what use is money
without access to medicine? In our last talk he said he feared he would die
before seeing my children, but I promised that I would find a way. I
failed.
Since the siege on Gaza, my father's life became impossible. His
ailments were not 'serious' enough for hospitals crowded with limbless
youth. During the most recent Israeli onslaught, most hospital spaces were
converted to surgery wards, and there was no place for an old man like
my dad. All attempts to transfer him to the better equipped West Bank
hospitals failed as Israeli authorities repeatedly denied him the
required permit.
"I am sick, son, I am sick," my father cried when I spoke to him two
days before his death. He died alone on March 18, waiting to be
reunited with my brothers in the West Bank. He died a refugee, but a proud
man nonetheless.
My father's struggle began 60 years ago, and it ended a few days ago.
Thousands of people descended to his funeral from throughout Gaza,
oppressed people that shared his plight, hopes and struggles, accompanying
him to the graveyard where he was laid to rest. Even a resilient
fighter deserves a moment of peace.
Ramzy Baroud teaches mass communication at Curtin University of
Technology and is the author of The Second Palestinian Intifada: A Chronicle
of a People's Struggle. He is also the editor-in-chief of
PalestineChronicle.com. He can be contacted at: editor@palestinechronicle.com
Mon père seul est mort dans Gaza par Ramzy Baroud
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Objet : Mon père seul est mort dans Gaza par l'édition de week-end
de Ramzy Baroud, Apri1 5/6, 2008
Mon père seul mort dans Gaza
là ne sont aucun point de contrôle dans le ciel
par Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Je me rappelle toujours vividly le visage de mon père - froissé, appréhensif,
chaud - comme il m'a pour la dernière fois souhaité l'adieu il y a quatorze ans. Il s'est tenu
en dehors de la porte rouillée de ma famille à la maison dans un camp de réfugié de Gaza portant de vieux
pyjamas jaunes et une robe longue apparemment antique. Car j'ai transporté mon valise un
petite dans un taxi qui me prendrait à un aéroport israélien par heure
loin, mon père s'est tenu tranquil. J'ai souhaité qu'il retourne à l'intérieur ; il faisait
froid et les soldats pourraient sauter vers le haut à tout moment. Pendant que ma voiture passait, mon
père s'est par la suite fané dans la distance, avec le cimetière,
la tour de l'eau et le camp. Il ne s'est jamais produit à moi que je ne le reverrais
jamais.
Je pense à mon père maintenant car il était ce jour. Ses larmes et ses
derniers mots effrénés : « Avez-vous votre argent ? Votre passeport ? Une veste ? Appelez-moi
le moment où vous y arrivez. Êtes-vous sûr vous avez-vous votre passeport ? Contrôle
juste, l'une fois passée "
Mon père était un homme qui toujours défiant la notion qu'on peut seulement être
les résultats de sa circonstance. Expulsé de son village à l'âge
de 10, fonctionnant nu-pieds derrière ses parents, il
a été immédiatement transféré à partir du fils d'un fermier de propriété foncière à un réfugié sans ressources dans une tente
bleue fournie par les Nations Unies dans Gaza. Ainsi, sa vie de faim,
la douleur, le phénomène des sans-abri, le liberté-combat, l'amour, le mariage et la perte
ont débuté.
Le fait qu'il était celui choisi pour stopper l'école pour aider son père
à prévoir sa maintenant famille de tente-logement était une source énorme d'effort
pour lui. Dans une terre étrange et peu familière, son nouveau rôle entrait dans
les villages et les camps voisins de réfugié pour vendre la gomme, l'aspirine et d'autres petits
articles. Ses jambes étaient un testament aux nombreuses morsures de chien qu'il a obtenues
pendant ces voyages quotidiens. Les cicatrices postérieures étaient du shrapnel qu'il
a acquis par la guerre.
En tant qu'un jeune homme et soldat dans l'unité palestinienne de l'armée
égyptienne, il a passé des années de sa vie marchant par le désert de Sinai. Quand
l'armée israélienne a succédé Gaza suivant la défaite arabe en 1967,
le commandant israélien a rencontré ceux qui a servi de dirigeants de police selon
la règle égyptienne et leur a offert la chance de continuer leurs services
selon la règle israélienne. Fièrement et volontairement, mon jeune père a choisi la pauvreté
vile au-dessus de travailler sous le drapeau de l'occupant. Et celui, prévisible,
il a payé un prix lourd. Son deux-année-vieux fils est mort peu ensuite.
Mon frère plus âgé est enterré dans le même cimetière qui a encadré la maison
de mon père dans le camp. Mon père, qui ne pourrait pas faire face à la pensée
que son seulement fils est morte parce qu'il ne pourrait pas se permettre d'acheter la médecine ou
la nourriture, serait proche endormi trouvé la tombe minuscule toute la nuit, ou placement
des pièces de monnaie et de la sucrerie dans et autour de elle.
La réputation de mon père car un intellectuel, sa passion pour la littérature
russe, et son appui sans fin des réfugiés de camarade lui ont apporté
l'ennui incalculable avec les autorités israéliennes, qui ont exercée des représailles en lui refusant
la droite de laisser Gaza.
Son asthme grave, qu'il a développé pendant qu'un adolescent était composé par
le manque d'àéquipements médicaux proportionnés. Cependant, en dépit du journal toussant
des stries et haletant constamment pour le souffle, il a implacablement négocié sa
voie par la vie pour sa famille. D'une part, il a refusé
de travailler en tant que travailleur bon marché en Israel. La « vie elle-même n'est pas en valeur un lambeau
de la dignité à un, « il a exigé. De l'autre, avec toutes les frontières scellées
sauf qu'avec l'Israel, il avait besoin toujours d'une manière d'apporter un revenu. Il
achèterait les vêtements bon marché, les chaussures, les TV utilisées, et d'autres marchandises diverses,
et trouve une manière de les transporter et vendre dans le camp. Il a investi
tout qu'il a fait pour s'assurer que ses fils et fille pourraient recevoir
une bonne éducation, une mission laborieuse dans un endroit comme Gaza.
Mais quand le soulèvement palestinien de 1987 a éclaté, et notre camp
est devenu un champs de bataille entre les lanceurs de pierres et l'armée israélienne, la seule
survie est devenue le souci de dépassement du papa. Notre maison était la plus proche
de la place rouge, a arbitrairement appelé pour le sang renversée là, et
a également encadré les « martyres » Graveyard'. Comment un père peut-il en juste proportion protéger
sa famille dans de tels environnements ? Les soldats israéliens ont donné l'assaut à nos centaines
de maison de périodes ; il était toujours lui qui de façon ou d'autre les a tenus en arrière, priant
pour la sûreté de ses enfants, car nous nous sommes blottis dans une salle foncée attendant notre
destin. « Vous le comprendrez quand vous avez vos propres enfants, » avez dit mes
frères plus âgés comme ils ont protesté le sien permettant aux soldats de gifler son
visage. Notre papa « de liberté-combat » a lutté pour expliquer comment l'amour pour ses
enfants pourrait surpasser sa propre fierté. Il s'est développé dans mes yeux qui jour.
Il a été de quatorze ans depuis que j'ai pour la dernière fois vu mon père. Car aucun de ses
enfants n'a eu accès à Gaza d'isolement, il a été laissé seul pour défendre pour
se. Nous avons essayé d'aider autant que nous pourrions, mais quelle utilisation est argent
sans accès à la médecine ? Dans notre dernier entretien il a dit il a craint qu'il meure
avant de voir mes enfants, mais j'ai promis que je trouverais une manière. J'
ai échoué.
Depuis le siège sur Gaza, la vie de mon père est devenue impossible. Ses
maux n'étaient pas « sérieux » assez pour des hôpitaux serrés de la jeunesse
limbless. Pendant l'impact israélien le plus récent, la plupart des espaces d'hôpital
ont été convertis en salles de chirurgie, et il n'y avait aucun endroit pour un vieil homme comme
mon papa. Toutes les tentatives de le transférer aux hôpitaux équipés meilleurs
de la Cisjordanie échoués en tant qu'autorités israéliennes lui ont à plusieurs reprises refusé
la laiss exigée.
« Je suis malade, fils, je suis malade, » mon père ai pleuré quand je lui ai parlé pendant deux
jours avant sa mort. Il seul est mort le 18 mars, attendant
pour être réuni à mes frères en Cisjordanie. Il est mort un réfugié, mais un homme
fier néanmoins.
La lutte de mon père a commencé il y a 60 ans, et elle a fini il y a quelques jours.
Les milliers de personnes sont descendus à son enterrement de dans tout Gaza,
ont opprimé les personnes qui ont partagé sa situation difficile, espoirs et luttes, l'accompagnant
au cimetière où il a été étendu pour se reposer. Même un combattant
résilient mérite un moment de paix.
Ramzy Baroud enseigne la communication d'action sur les masses à l'université de Curtin
de la technologie et est l'auteur du deuxième Intifada palestinien : Une chronique
de la lutte d'un peuple. Il est également le rédacteur-en-chef
de PalestineChronicle.com. Il peut être contacté à : editor@palestinechronicle.com
Mi padre murió solamente en Gaza de Ramzy Baroud
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Tema: Mi padre murió solamente en Gaza por la edición del fin de semana
de Ramzy Baroud, Apri1 5/6, 2008
Mi padre muerto solamente en Gaza
allí no es ningún punto de comprobación en cielo
de Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Todavía vividly recuerdo la cara de mi padre - arrugada, aprensivo,
caliente - como él por último me deseaba adiós hace catorce años. Él estaba parado
fuera de la puerta oxidada de mi familia casera en un campo del refugiado de Gaza que usaba viejos
pijamas amarillos y un traje aparentemente antiguo. Pues acarreé mi maleta un
pequeña en un taxi que me llevaría un aeropuerto israelí a la hora
lejos, mi padre todavía estaba parado. Deseaba que él iría detrás adentro; era
frío y los soldados podrían hacer estallar para arriba en todo momento. Mientras que mi coche se movió encendido, mi
padre se descoloró eventual en la distancia, junto con el cementerio,
la torre del agua y el campo. Nunca ocurrió a mí que nunca
lo vería otra vez.
Ahora pienso en mi padre pues él era ese día. Sus rasgones y sus
palabras pasadas frenéticas: ¿“Usted tiene su dinero? ¿Su pasaporte? ¿Una chaqueta? Llámeme
el momento que usted consigue allí. ¿Es usted seguro usted tiene su pasaporte? Cheque
justo, una vez última "
Mi padre era un hombre que siempre desafiando la noción que una puede solamente ser
el resultado de su circunstancia. Expelido de su aldea en la edad
de 10, funcionando descalzo detrás de sus padres, lo transfirieron
inmediatamente del hijo de un granjero del landowning a un refugiado penniless en una tienda
azul proporcionada por los Naciones Unidas en Gaza. Así, su vida del hambre,
el dolor, la falta de vivienda, el libertad-luchar, el amor, la unión y la pérdida
comenzaron.
El hecho de que él era el que está elegido para parar la escuela para ayudar a su padre
ahora a prever su familia de la tienda-vivienda era una fuente enorme de la tensión
para él. En una tierra extraña, desconocedora, su nuevo papel entraba
aldeas y campos vecinos del refugiado vender la goma, la aspirina y otros artículos
pequeños. Sus piernas eran un testamento a las muchas mordeduras de perro que él obtuvo
durante estos viajes diarios. Cicatrices más últimas eran de la metralla que él
adquirió con guerra.
Como un hombre joven y soldado en la unidad palestina del ejército
egipcio, él pasó años de su vida que marchaba a través del desierto de Sinaí. Cuando
el ejército israelí asumió el control a Gaza que seguía la derrota árabe en 1967,
el comandante israelí satisfizo con los que sirvieron como oficiales de policía bajo
regla egipcia y les ofrecieron la ocasión de continuar sus servicios
bajo regla israelí. Orgulloso y dispuesto, mi padre joven eligió pobreza
despreciable sobre el trabajo debajo de la bandera del inquilino. Y ése, fiable,
él pagó un precio pesado. Su dos-año-viejo hijo murió pronto después.
Entierran a mi más viejo hermano en el mismo cementerio que confinó la casa
de mi padre en el campo. Mi padre, que no podría hacer frente al pensamiento
que su solamente hijo murió porque él no podría producir comprar medicina o
alimento, sería cercano dormido encontrado el sepulcro minúsculo toda la noche, o colocación
de monedas y del caramelo en y alrededor de él.
Reputación de mi padre pues un intelectual, su pasión para la literatura
rusa, y su ayuda sin fin de los refugiados del compañero le trajeron
apuro del untold con las autoridades israelíes, que tomaron represalias negándole
la derecha de dejar al Gaza.
Su asma severo, que él desarrolló mientras que la carencia de instalaciones médicas
adecuadas compuso a un adolescente. Todavía, a pesar de el diario que tosía
rayas y que jadeaba constantemente para la respiración, él negoció implacablemente su
manera con vida por su familia. Por un lado, él rechazó
trabajar como trabajador barato en Israel. La “vida sí mismo no está digno de un fragmento
de su dignidad, “él insistió. En la otra, con todas las fronteras selladas
salvo que con Israel, él todavía necesitó una manera de traer en una renta. Él
compraría ropas baratas, zapatos, las TV usadas, y otras mercancías misceláneas,
y encuentra una manera de transportarlas y de vender en el campo. Él invirtió
todo que él hizo para asegurarse de que sus hijos e hija podrían recibir
una buena educación, una misión ardua en un lugar como Gaza.
Pero cuando la sublevación palestina de 1987 estalló, y nuestro campo
se convirtió en un campo de batalla entre los piedra-lanzadores y el ejército israelí, la supervivencia
mera se convirtió en preocupación de eliminación del papá. Nuestra casa estaba la más cercana
al cuadrado rojo, nombró arbitrariamente para la sangre derramado allí, y también
confinó a “Martyrs” Graveyard'. ¿Cómo puede un padre proteger adecuadamente
a su familia en tales alrededores? Los soldados israelíes stormed nuestros centenares
de la casa de épocas; era siempre él que los sostuvo de alguna manera detrás, pidiendo
la seguridad de sus niños, pues amontonamos en un cuarto oscuro que aguardaban nuestro
sino. “Usted lo entenderá cuando usted tiene sus propios niños,” dijo a mis
más viejos hermanos como protestaron el suyo que permitía que los soldados den una palmada a su
cara. Nuestro papá “libertad-que luchaba” luchó para explicar cómo el amor para sus
niños podría sobrepasar su propio orgullo. Él creció en mis ojos que día.
Ha sido catorce años desde que vi por último a mi padre. Pues ningunos de sus
niños tenían acceso a Gaza aislado, le dejaron solo para apartar para
se. ¿Intentamos ayudar tanto como podríamos, pero qué uso es dinero
sin el acceso a la medicina? En nuestra charla pasada él dijo él temió que él muriera
antes de ver a mis niños, pero prometí que encontraría una manera.
Fallé.
Desde el sitio en Gaza, la vida de mi padre llegó a ser imposible. Sus
dolencias no eran “serias” bastantes para los hospitales apretados con la juventud
limbless. Durante el impacto israelí más reciente, la mayoría de los espacios del hospital
fueron convertidos a las salas de la cirugía, y no había lugar para un viejo hombre como
mi papá. Todas las tentativas de transferirlo a los hospitales equipados mejores
de Cisjordania fallados como autoridades israelíes en varias ocasiones le negaron
el permiso requerido.
“Soy enfermo, hijo, yo soy enfermo,” mi padre grité cuando le hablé dos
días antes de su muerte. Él murió solamente el 18 de marzo, esperando
para ser juntado con mis hermanos en Cisjordania. Él murió a un refugiado, pero a hombre
orgulloso no obstante.
La lucha de mi padre comenzó hace 60 años, y terminó hace algunos días.
Los millares de gente descendieron a su entierro a través de Gaza,
oprimieron a gente que compartió su apuro, esperanzas y luchas, acompañándolo
al cementerio en donde lo pusieron para reclinarse. Incluso un combatiente
resistente merece un momento de la paz.
Ramzy Baroud enseña la comunicación en masa en la universidad de Curtin
de la tecnología y es el autor del segundo Intifada palestino: Un Chronicle
de la lucha de una gente. Él es también el redactor jefe
de PalestineChronicle.com. Él puede ser entrado en contacto con en: editor@palestinechronicle.com
Il mio padre è morto da solo in Gaza da Ramzy Baroud
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Oggetto: Il mio padre è morto da solo in Gaza dall'edizione di fine settimana
del Ramzy Baroud, Apri1 5/6, 2008
Il mio padre morto da solo in Gaza
là è punti di controllo nel cielo
da Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Ancora vividly mi ricordo della faccia del mio padre - spiegazzata, apprensivo,
caldo - come l'ultima volta mi ha augurato l'addio quattordici anni fa. Si è levato in piedi
fuori del portello arrugginito della mia famiglia domestica in un accampamento del rifugiato del Gaza che porta i vecchi
pigiami gialli e un abito apparentemente antico. Poichè ho trasportato il mio un piccolo
suitcase in un tassì che mi occorrerebbe ad un aeroporto israeliano un l'ora
via, il mio padre ha stato fermo. Ho desiderato che andrebbe indietro all'interno; era
freddo ed i soldati potrebbero schioccare in su in qualsiasi momento. Mentre il mio automobile ha passato, il mio
padre finalmente si è sbiadito nella distanza, con il graveyard,
nella torretta dell'acqua e nell'accampamento. Non si è presentato mai a me che non lo vedrei
mai ancora.
Ora penso al mio padre poichè era quel giorno. Le sue rotture e le sue
ultime parole frantic: “Avete vostri soldi? Il vostro passaporto? Un rivestimento? Denominilo
il momento che ottenete là. Siete sicuri voi avete vostro passaporto? Controllo
giusto, un'ultima volta "
Il mio padre era un uomo che ha sfidato sempre alla nozione che una può soltanto essere
il risultato della sua circostanza. Espulso dal suo villaggio all'età
di 10, funzionante a piedi nudi dietro i suoi genitori, immediatamente
è stato trasferito dal figlio di un coltivatore di proprietà fondiaria ad un rifugiato penniless in una tenda
blu fornita dalle Nazioni Unite in Gaza. Quindi, la sua durata di fame,
il dolore, il homelessness, il libertà-combattimento, l'amore, l'unione e la perdita
hanno cominciato.
Il fatto che era quello scelto per rinunciare la scuola per aiutare il suo padre
ora a provvedere alla sua famiglia della tenda-dimora era una fonte enorme dello sforzo
per lui. In una terra sconosciuta e non pratica, il suo nuovo ruolo stava entrando
nei villaggi e negli accampamenti vicini del rifugiato vendere la gomma, l'aspirina ed altri articoli
poco importanti. I suoi piedini erano un testamento ai molti morsi che di cane ha ottenuto
durante questi tragitti giornalieri. Le cicatrici successive provenivano dallo shrapnel che
ha acquistato con la guerra.
Come un giovane e soldato nell'unità palestinese dell'esercito
egiziano, ha speso gli anni della sua vita che marcia attraverso il deserto del Sinai. Quando
l'esercito israeliano ha assunto la direzione di Gaza che segue la sconfitta araba in 1967,
il comandante israeliano ha incontrato coloro che ha servito da ufficiali di polizia secondo
la regola egiziana ed ha offerto loro la probabilità continuare i loro servizi
secondo la regola israeliana. Fiero e disposto, il mio padre giovane ha scelto la povertà
abject sopra il funzionamento sotto la bandierina dell'occupante. E quello, prevedibile,
ha pagato un prezzo pesante. Il suo due-anno-vecchio figlio è morto presto dopo.
Il mio fratello più anziano è sepolto nello stesso graveyard che bordered la casa
del mio padre nell'accampamento. Il mio padre, che non potrebbe fare fronte al pensiero
che il suo soltanto figlio ha morto perché non potrebbe permettersi di comprare la medicina o
l'alimento, sarebbe vicino addormentato trovato la tomba molto piccola tutta la notte, o disporre
le monete e la caramella in ed intorno esso.
Reputazione del mio padre poichè un intellettuale, la sua passione per letteratura
russa ed il suo supporto infinito dei rifugiati del collega gli hanno portato
la difficoltà del untold con le autorità israeliane, che retaliated rifiutandogli
la destra lasciare Gaza.
La sua asma severa, che ha sviluppato mentre un adolescente è stato composto
da mancanza di facilità mediche sufficienti. Tuttavia, malgrado il quotidiano che tossisce
le striature e che gasping costantemente per l'alito, ha negoziato relentlessly il suo
senso con vita per la sua famiglia. Su una mano, ha rifiutato
di lavorare come lavoratore poco costoso nell'Israele. “La vita in se non è degno un brandello
della sua dignità, “lui ha insistito. D'altro canto, con tutti i bordi sigillati
salvo che con l'Israele, ancora ha avuto bisogno di un senso portare in un reddito.
Comprerebbe i vestiti poco costosi, i pattini, le TV usate ed altre merci varie
e trova un senso trasportarli e vendere nell'accampamento. Ha investito
tutto che facesse per accertarsi che i suoi figli e figlia potrebbero ricevere
una buona formazione, una missione ardua in un posto come Gaza.
Ma quando la rivolta palestinese di 1987 ha esploso ed il nostro accampamento
si è trasformato in in un battleground fra i pietra-lanciatori e l'esercito israeliano, la sopravvivenza
pura si è trasformata in in preoccupazione d'esclusione del Dad. La nostra casa era il più vicino
al quadrato rosso, arbitrariamente ha chiamato per l'anima rovesciato là ed inoltre
bordered “i Martyrs„ Graveyard'. Come può un padre proteggere adeguatamente
la sua famiglia in tali dintorni? I soldati israeliani stormed le nostre centinaia
della casa dei periodi; era sempre lui che li ha tenuti in qualche modo indietro, elemosinando
la sicurezza dei suoi bambini, poichè huddled in una stanza scura che attendiamo il nostro
destino. “Lo capirete quando avete vostri propri bambini,„ avete detto ai miei
fratelli più anziani come hanno protestato suo che permette che i soldati schiaffeggino la sua
faccia. Il nostro dad “di libertà-combattimento„ ha lottato per spiegare come l'amore per i suoi
bambini potrebbe sorpassare il suo proprio orgoglio. Si è sviluppato nei miei occhi che giorno.
È stato di quattordici anni da quando ho visto l'ultima volta il mio padre. Poichè nessun dei suoi
bambini hanno avuti accesso a Gaza isolato, è stato lasciato solo per arrangiarsi
sè. Abbiamo provato a aiutare tanto come potremmo, ma che uso è soldi
senza accesso alla medicina? Nel nostro ultimo colloquio ha detto ha temuto che morrebbe
prima di vedere i miei bambini, ma ho promesso che troverei un senso.
Sono venuto a mancare.
Dal siege su Gaza, vita del mio padre è diventato impossibile. I suoi
ailments non erano “serii„ abbastanza per gli ospedali ammucchiati con la gioventù
limbless. Durante il onslaught israeliano più recente, la maggior parte dei spazi dell'ospedale
sono stati convertiti in quartieri di chirurgia e non ci era posto per un uomo anziano come
il mio dad. Tutti i tentativi di trasferirlo agli ospedali dotati migliori
della Riva a Ovest venuti a mancare come autorità israeliane ripetutamente gli hanno rifiutato
il permesso richiesto.
“Sono ammalato, figlio, io sono ammalato,„ il mio padre gridato quando ho parlato lui due
giorni prima della sua morte. È morto il 18 marzo da solo, attendendo
per reunited con i miei fratelli nella Riva a Ovest. Ha morto un rifugiato, ma un uomo
fiero ciò nonostante.
Lotta del mio padre ha cominciato 60 anni fa e si è conclusa alcuni giorni fa.
I migliaia della gente hanno disceso al suo funerale durante da Gaza,
oppressed la gente che ha ripartito la sue situazione difficile, speranze e lotte, accompagnante lo
al graveyard in cui è stato posto per riposarsi. Anche un combattente
resiliente merita un momento di pace.
Ramzy Baroud insegna la comunicazione di massa all'università di Curtin
di tecnologia ed è l'autore del secondo Intifada palestinese: Un Chronicle
di lotta della gente. È inoltre il redattore capo
di PalestineChronicle.com. Può mettersi in contatto con a: editor@palestinechronicle.com
Mein Vater starb alleine in Gaza durch Ramzy Baroud
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Thema: Mein Vater starb alleine in Gaza durch Ramzy Baroud
Wochenende Ausgabe, Apri1 5/6, 2008
Mein Vater, der alleine in Gaza dort
gestorben wird, sind keine Prüfpunkte im Himmel
durch Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Ich noch erinnere vividly mich das an Gesicht meines, vor Vaters - geknittert, scharfsinnig
, warm - wie er mir zuletzt Abschied vierzehn Jahren wünschte. Er stand
außerhalb der rostigen Tür meiner Familie, die in einem Gaza Flüchtlinglager Haupt ist, das alte gelbe
Pyjamas und eine scheinbar alte Robe trägt. Da ich meinen ein kleinen Koffer
in ein Taxi schleppte, das mir zu einem israelischen Flughafen ein Stunde entfernt dauern
würde, stand mein Vater noch. Ich wünschte, daß er zurück nach innen gehen würde; es war
kalt und die Soldaten konnten oben jederzeit knallen. Während mein Auto an bewog, verbließ
mein Vater schließlich in den Abstand, zusammen mit dem Graveyard,
in den Wasseraufsatz und in das Lager. Es trat nie zu mir auf, daß ich ihn nie
wieder sehen würde.
Ich denke an meinen Vater jetzt, da er dieser Tag war. Seine Risse und seine
wild letzten Wörter: „Haben Sie Ihr Geld? Ihr Paß? Eine Jacke? Rufen Sie mich
der Moment an, den Sie dort erhalten. Sind Sie Sie haben Ihren Paß sicher? Gerechte
überprüfung, ein letztes Mal "
Mein Vater war ein Mann, der den Begriff immer, herausfordernd, daß man das Resultat
seines Umstandes nur sein kann. Weggetrieben von seinem Dorf am Alter
von 10, barfuß laufend hinter seine Eltern, wurde er sofort
vom Sohn eines Grundbesitzlandwirts auf einen penniless Flüchtling in einem blauen Zelt
gebracht, das von den Nationen in Gaza bereitgestellt wurde. So sein Leben des Hungers,
begannen die Schmerz, die Heimatlosigkeit, das Freiheit-Kämpfen, die Liebe, die Verbindung und
der Verlust.
Die Tatsache, daß er der war, der beschlossen wurde, um Schule zu beendigen, um seinem Vater zu helfen
, für seine Zeltwohnung Familie jetzt zur Verfügung zu stellen, war eine sehr große Quelle des Druckes
für ihn. In einem merkwürdigen, nicht vertrauten Land stieg seine neue Rolle
in benachbarte Dörfer und in Flüchtlinglager ein, Gummi, Aspirin und andere kleine Einzelteile
zu verkaufen. Seine Beine waren ein Testament zu den vielen Hundebissen, die er während
dieser täglichen Reisen erreichte. Neuere Narben waren vom Schrapnell, das er
durch Krieg erwarb.
Als junger Mann und Soldat in der palästinensischen Maßeinheit der ägyptischen
Armee, verbrachte er Jahre seines Lebens marschierend durch die Sinai Wüste. Als
die israelische Armee Gaza übernahm, welche der arabischen Niederlage 1967 folgt, traf
der israelische Kommandant die, die als Polizeioffiziere unter ägyptischer
Richtlinie dienten und ihnen die Wahrscheinlichkeit anboten, ihre Dienstleistungen unter
israelischer Richtlinie fortzusetzen. Stolz und bereitwillig, wählte mein junger Vater abject
Armut über dem Arbeiten unter der Markierungsfahne des Beschäftigers. Und für den vorhersagbar
zahlte er einen schweren Preis. Sein zwei-Jahr-alter Sohn starb bald nachher.
Mein ältester Bruder wird im gleichen Graveyard begraben, der Haus meines
Vaters im Lager einfaßte. Mein Vater, der nicht mit dem Gedanken fertig werden könnte,
den sein nur Sohn starb, weil er nicht sich leisten könnte, Medizin oder Nahrung
zu kaufen, würde das kleine Grab alle Nacht oder Plazierung der Münzen und der Süßigkeit in
und um sie gefundenes schlafendes nahes sein.
Renommee meines Vaters, da ein Intellektueller, seine Neigung für russische
Literatur und seine endlose Unterstützung der Mitflüchtlinge ihm untold
Mühe mit den israelischen Behörden holten, die sich revanchierten, indem sie ihm das
Recht verweigerten, Gaza zu lassen.
Sein strenges Asthma, das er entwickelte, während ein Jugendlicher durch Mangel an
ausreichendem medizinischem Service zusammengesetzt wurde. Jedoch trotz der Tageszeitung, die Streifen
hustet und ständig für Atem keucht, verhandelte er unnachgiebig über seine
Weise durch das Leben um seiner Familie willen. Einerseits lehnte er ab,
als preiswerter Hilfsarbeiter in Israel zu arbeiten. „Das Leben selbst ist nicht wert einen Fetzen von
Einerwürde, „er beharrte. Auf der anderen wenn alle Ränder versiegelt sind,
außer daß mit Israel, benötigte er noch eine Weise, in ein Einkommen zu holen. Er
würde preiswerte Kleidung, Schuhe, benutzte Fernsehapparate und andere Verschiedene Waren kaufen
und eine Weise findet, sie im Lager zu transportieren und zu verkaufen. Er investierte
alles, das er bildete, um sicherzugehen, daß seine Söhne und Tochter eine gute Ausbildung
empfangen konnten, eine eifrige Mission in einem Platz wie Gaza.
Aber, als der palästinensische Aufstieg von 1987 explodierte, und unser Lager
wurde ein Schlachtfeld zwischen Steinspritzringen und der israelischen Armee, wurde
bloßes überleben überlaufendes Interesse des Vatis. Unser Haus war zum roten
Quadrat das nähste, nannte willkürlich für das Blut dort verschüttet und faßte
auch die „Märtyrer“ Graveyard'. ein. Wie kann ein Vater seine Familie
in solchen Umlagerungen ausreichend schützen? Israelische Soldaten stormed unsere Haus
hunderte Zeiten; es war immer er, der sie irgendwie zurück hielt und bat
um Sicherheit seiner Kinder, als wir gepresst in einem dunklen Raum unser Schicksal
erwartend. „Sie verstehen, wenn Sie Ihre eigenen Kinder haben,“ ihn erklärten meinen
älteren Brüdern, wie sie seins protestierten, das den Soldaten erlaubt, sein Gesicht
zu schlagen. Unser „Freiheit-kämpfender“ Vati kämpfte, um zu erklären, wie Liebe für seine
Kinder seinen eigenen Stolz übertreffen könnte. Er wuchs in meinen Augen, die Tag.
Es ist vierzehn Jahre gewesen, seit ich zuletzt meinen Vater sah. Da keine seiner
Kinder Zugang zu lokalisiertem Gaza hatten, wurde er allein gelassen, um für
abzuwehren. Wir versuchten, soviel wie uns zu helfen könnten, aber welcher Gebrauch ist Geld
ohne Zugang zur Medizin? In unserem letzten Gespräch sagte er, er sich fürchtete, daß er sterben würde,
bevor er meine Kinder sah, aber ich versprach, daß ich eine Weise finden würde. Ich
fiel aus.
Seit der Belagerung auf Gaza, wurde das Leben meines Vaters unmöglich. Seine
Unpäßlichkeiten waren nicht genug für die Krankenhäuser „ernst“, die mit limbless Jugend
gedrängt wurden. Während des neuesten israelischen Angriffs wurden die meisten Krankenhausräume
in Chirurgiebezirke umgewandelt, und es gab keinen Platz für einen alten Mann wie
meinen Vati. Alle Versuche, ihn auf die besseren ausgerüsteten West Bankkrankenhäuser
zu bringen, die als israelische Behörden verweigerten verlassen wurden ihm die erforderliche
Erlaubnis wiederholt.
„Ich bin, Sohn krank, ich bin krank,“ mein Vater schrie, als ich mit ihm zwei Tage
vor seinem Tod sprach. Er starb alleine am 18. März und wartete,
mit meinen Brüdern in der West Bank gewiedervereinigt zu werden. Er starb einen Flüchtling, aber einen stolzen
Mann nichtsdestoweniger.
Kampf meines vor vor Vaters fing 60 Jahren an, und er beendete einigen Tagen.
Tausende von Leuten stiegen zu seinem Begräbnis von während Gaza ab,
unterdrückten die Leute, die seine Lage, Hoffnungen und Kämpfe teilten und begleiteten
ihn zum Graveyard, in dem er gelegt wurde, um stillzustehen. Sogar verdient ein
elastischer Kämpfer einen Moment des Friedens.
Ramzy Baroud unterrichtet Massenkommunikation an der Curtin Universität
der Technologie und ist der Autor des zweiten palästinensischen Intifada: Eine Chronik
des Kampfes Leute. Er ist auch der Hauptherausgeber von
PalestineChronicle.com. Mit ihn kann an in Verbindung getreten werden: editor@palestinechronicle.com
Meu pai morreu sozinho em Gaza por Ramzy Baroud
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Assunto: Meu pai morreu sozinho em Gaza pela edição do fim de semana
de Ramzy Baroud, Apri1 5/6, 2008
Meu pai morrido sozinho em Gaza
lá não é nenhum ponto de verificação no Heaven
por Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Eu ainda recordo vividly a cara do meu pai - enrugada, apprehensive,
morno - como me desejou por último o farewell quatorze anos há. Estêve
fora da porta oxidada de minha família home em um acampamento do refugee de Gaza que desgasta pajamas
amarelos velhos e uma veste seemingly antiga. Porque eu transportei meu suitcase um
pequeno em um táxi que me fizesse exame a um aeroporto Israeli um da hora
afastado, meu pai estêve ainda. Eu desejei que iria para trás para dentro; estava
frio e os soldados poderiam estalar acima em todo o momento. Enquanto meu carro se moveu sobre, meu
pai desvaneceu-se eventualmente na distância, junto com o graveyard,
na torre da água e no acampamento. Nunca ocorreu-me que eu nunca
o veria outra vez.
Eu penso de meu pai agora porque era esse dia. Seus rasgos e suas
últimas palavras frantic: “Você tem seu dinheiro? Seu passport? Um revestimento? Chame-me
o momento onde você começa lá. É você certo você tem seu passport? Verificação
justa, uma última vez "
Meu pai era um homem que sempre defied a noção que uma pode somente ser
o resultado de sua circunstância. Expelido de sua vila na idade
de 10, funcionando barefoot atrás de seus pais, foi transferido
imediatamente do filho de um fazendeiro do landowning a um refugee penniless em uma barraca
azul fornecida pelas nações unidas em Gaza. Assim, sua vida da fome,
a dor, o homelessness, a liberdade-luta, o amor, a união e a perda
começaram.
O fato que era esse escolhido parar a escola para ajudar a seu pai
fornecer agora para sua família da barraca-moradia era uma fonte enorme do stress
para ele. Em uma terra estranha, estranha, seu papel novo estava entrando
em vilas e em acampamentos neighboring do refugee vender o gum, a aspirina e outros artigos
pequenos. Seus pés eram um testament a muitas mordidas que de cão obteve
durante estas viagens diárias. Umas cicatrizes mais atrasadas eram do shrapnel que
adquiriu com a guerra.
Como um homem novo e um soldado na unidade Palestinian do exército
Egyptian, gastou anos de sua vida que marcha através do deserto de Sinai. Quando
o exército Israeli fêz exame sobre de Gaza que segue a derrota árabe em 1967,
o comandante Israeli encontrou-se com com aqueles que serviram como oficiais de polícias sob
a régua Egyptian e lhes ofereceram a possibilidade continuar seus serviços
sob a régua Israeli. Orgulhosamente e disposta, meu pai novo escolheu a pobreza
abject sobre trabalhar sob a bandeira do occupier. E por aquele, predictably,
pagou um preço pesado. Seu filho dois-ano-velho morreu logo em seguida.
Meu irmão mais velho é enterrado no mesmo graveyard que limitou a casa
do meu pai no acampamento. Meu pai, que não poderia lidar com o pensamento
que seu somente filho morreu porque não poderia ter recursos para comprar a medicina ou
o alimento, seria próximo adormecido encontrado a sepultura minúscula toda a noite, ou colocar
moedas e doce e em torno nele.
Reputação do meu pai porque um intelectual, sua paixão para a literatura
Russian, e sua sustentação infinita de refugees do companheiro lhe trouxeram
o problema do untold com as autoridades Israeli, que retaliated negando lhe
a direita deixar Gaza.
Seu asthma severo, que desenvolveu enquanto um teenager foi combinado
pela falta de facilidades médicas adequadas. Ainda, apesar do diário que coughing
raias e que gasping constantemente para a respiração, negociou relentlessly sua
maneira com a vida para a causa de sua família. Em uma mão, recusou
trabalhar como um laborer barato em Israel. A “vida própria não é worth um shred
de one dignidade, “ele insistiu. No outro, com todas as beiras seladas
excetue isso com Israel, ele necessitou ainda uma maneira trazer em uma renda.
Compraria a roupa barata, as sapatas, tevês usadas, e outros bens variados,
e encontra uma maneira transportá-los e vender no acampamento. Invested
tudo que fêz para se assegurar de que seus filhos e filha poderiam receber
uma instrução boa, uma missão arduous em um lugar como Gaza.
Mas quando o uprising Palestinian de 1987 explodidos, e nosso acampamento
se transformaram um battleground entre pedra-atiradores e o exército Israeli, a mera
sobrevivência transformou-se interesse cancelando do Dad. Nossa casa era a mais próxima
ao quadrado vermelho, nomeava arbitrariamente para o sangue derramado lá, e limitava
também os “Martyrs” Graveyard'. Como pode um pai adequadamente proteger
sua família em tais arredors? Os soldados Israeli stormed nossas centenas
da casa das épocas; era sempre ele que os prendeu de algum modo para trás, implorando
pela segurança das suas crianças, porque nós huddled em um quarto escuro que esperamos nosso
fate. “Você compreendê-lo-á quando você tem suas próprias crianças,” disse meus
irmãos mais velhos como protestaram his que permite que os soldados golpeiem sua
cara. Nosso dad “liberdade-de combate” esforçou-se para explicar como o amor para suas
crianças poderia surpass seu próprio orgulho. Cresceu em meus olhos que dia.
Foi quatorze anos desde que eu vi por último meu pai. Porque nenhumas de suas
crianças tiveram o acesso a Gaza isolado, foi deixado sozinho para afastar para
himself. Nós tentamos ajudar a tanto quanto nós poderíamos, mas que uso é dinheiro
sem acesso à medicina? Em nossa última conversa disse temeu que morreria
antes de ver minhas crianças, mas eu prometi que eu encontraria uma maneira. Eu
falhei.
Desde o siege em Gaza, a vida do meu pai tornou-se impossível. Seus
ailments não eram “sérios” bastantes para os hospitais aglomerados com juventude
limbless. Durante o onslaught Israeli o mais recente, a maioria de espaços do hospital
foram convertidos às divisões da cirurgia, e não havia nenhum lugar para um homem velho como
meu dad. Todas as tentativas de o transferir aos hospitais equipados melhores do banco
ocidental falhados como autoridades Israeli lhe negaram repetidamente
a licença requerida.
“Eu sou doente, filho, mim sou doente,” meu pai gritei quando eu lhe falei dois
dias antes de sua morte. Morreu sozinho março em 18, esperando
para ser reun com meus irmãos no banco ocidental. Morreu um refugee, mas um homem
orgulhoso nonetheless.
O esforço do meu pai começou 60 anos há, e terminou alguns dias há.
Os milhares de povos desceram a seu funeral durante todo de Gaza,
oppressed os povos que compartilharam de seus plight, esperanças e esforços, acompanhando
o ao graveyard onde foi colocado para descansar. Mesmo um lutador
resilient merece um momento da paz.
Ramzy Baroud ensina uma comunicação maciça na universidade de Curtin
da tecnologia e é o autor do segundo Intifada Palestinian: Um Chronicle
do esforço de um pessoa. É também o redactor-chefe
de PalestineChronicle.com. Pode ser contatado em: editor@palestinechronicle.com
Min fader som bara dös i Gaza av Ramzy Baroud
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Betvinga: Min fader som bara dös i Gaza av Ramzy Baroud,
tillbringar veckoslutet upplagan, Apri1 5/6, 2008
Min fader som bara dös i Gaza
där, är inga testpunktar i himmel
av Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Stillbild I minns vividly min fader för att vända mot - rynkigt, ängsligt,
varmt - som han önskade sist mig avskedfjorton år sedan. Han stod
utanför den rostiga dörren av min familj hem i ett Gaza flyktingläger som ha på sig gammala
gula pajamas och en seemingly forntida robe. Som jag hauled min en små
resväska in i en taxa, som skulle, tar mig till en israelisk flygplats i timmen
bort, min fader som fortfarande stods. Jag önskade att han skulle går tillbaka insida; det var
kallt, och soldaterna kunde poppa upp på något ögonblick. Som min rörda bil på, står hög
min fader som slutligen bleknas in i distansera, tillsammans med kyrkogården
, bevattna, och lägret. Det uppstod aldrig till mig att jag skulle ser
aldrig honom igen.
Funderare I av min fader nu, som han var den dag. His river, och hans
utom sig jumbo uttrycker: ”Har du dina pengar? Ditt pass? En klå upp? Appell mig
ögonblicket som du får där. Är du säker dig har ditt pass? Rättvis
kontroll, en sista gång ",
Min fader var en man som trotsade alltid aningen att en kan endast vara
resultatet av hans omständighet. Drivit ut från hans by på åldern
av 10 som var rinnande barfota bak hans föräldrar, överfördes han
ögonblickligen från sonen av en landowningbonde till en utfattig flykting i en blått
tent förutsatt att av Förenta nationen i Gaza. Således smärtar hans liv av hunger
, den började homelessnessen, frihet-stridighet, förälskelse, förbindelsen och
förlust.
Faktumet, att han var den som valdes för att avsluta, skolar för att hjälpa hans fader
att ge för hans tent-boningen familj var nu en enorm källa av spänningen
för honom. I ett konstigt obekant land gick hans nya roll in i
neighboring byar och flyktingläger att sälja gummi, huvudvärkstabletten och andra lilla
objekt. His lägger benen på ryggen var en testament till många förföljer tuggor som han erhöll
under dessa dagstidningresor. Mer sistnämnd ärr var från granatsplittret som han
fick kriger igenom.
Som en ung man och soldat i den palestinska enheten av den egyptiska
armén, honom spenderade, deserterar år av hans livmarsch till och med Sinaien. Då
den israeliska armén tog över Gaza efter det arabiska nederlag i 1967,
mötte den israeliska commanderen med de som tjänade som, som polisar under
egyptier härskar och erbjöd att dem riskera ska fortsätta deras servar
under israel härskar. Proudly och gärna, valde min unga fader abject
armod som överanstränger under occupier'sen, sjunker. Och för det, predictably,
betalade han en skurkroll prissätter. Hans två-år-gammala son dog snart after.
Min äldsta broder begravas i den samma kyrkogården som gränsade min
fader hus i lägret. Min fader, som inte kunde klara av med tanken,
som hans endast son dog, därför att han inte kunde ha råd med till köpmedicinen eller
mat, skulle finnas sovande nära den mycket små graven all natt, eller förlägga
myntar och godisen i och runt om den.
Min fader anseende, som en intellektuell, hans passion för rysk
litteratur och hans ändlösa service av med- flyktingar kom med honom
untold, besvärar med de israeliska myndigheterna, som hämnas, genom att förneka honom
rakt till tjänstledighetarna Gaza.
Hans stränga astma, som han framkallade, som en tonåring blandades av
brist av adekvat medicinska lättheter. Ännu görar strimmig illviljan som dagligen
hostar, och constantly kippa för andedräkt, förhandlade han relentlessly his
långt till och med liv för saken av hans familj. På en räcka, honom vägrade till
arbete som en billig arbetare i Israel. ”Är liv sig själv inte värt en strimla av
ens värdighet, ”honom insisterade. På annat med alla gränsar förseglat
undantar det med Israel, honom stillar behövde a långt att komma med i en inkomst. Han
skulle billig kläder för köp, skor, använda tv:er och andra diverse godor
och finner a långt för att transportera och sälja dem i lägret. Han investerade
allt som han gjorde för att se till, att hans sons och dotter kunde motta
en bra utbildning, en mödosam beskickning i en förlägganågot liknande Gaza.
Men, då det palestinska uppror av sprängd 1987 och vårt läger
blev en slagfält mellan stena-throwers och den israeliska armén, blev
bara överlevnad farsa förbigående bekymmer. Vårt hus var det mest nära till
det rött kvadrerar, namngav godtyckligt för blod som där spilldes och gränsade
också, ”martyr Graveyard'. Hur kan en fader tillräckligt skydda
hans familj i sådan omgivning? Israeliska soldater stormade våra hundratals
tider för huset; det var alltid honom, som rymde somehow dem tillbaka och att tigga
för hans barns säkerhet, som vi kurade i ett mörkerrum som väntar på vårt
öde. ”Ska du förstår, när du har dina egna barn,” honom berättade min
äldre bröder, som de protesterade his som låter soldaterna smälla his,
vänder mot. Vår ”frihet-stridighet” farsa kämpade för att förklara hur förälskelse för hans
barn kunde överträffa hans egna stolthet. Han växte i mitt synar den dag.
Det har varit fjortonår, sedan I-jumbon sågar min fader. Som inga av hans
barn hade att ta fram till isolerade Gaza, lämnades han ensam för att klara sig själv för
självt. Vi försökte att hjälpa så mycket, som vi kunde, men vilket bruk är pengar
without tar fram till medicinen? I vårt sist samtal sade han att han fruktade honom skulle matrisen
innan han såg min barn, men jag lovade att jag skulle fynd a långt. Jag
missade.
Efter siegen på Gaza min fader blev liv omöjligt. Hans
krämpor var inte ”allvarliga” nog för sjukhus som trängdes ihop med den limbless
ungdommen. Under den nyaste israeliska onslaughten konverterades mest sjukhusutrymmen
till kirurgi avvärjer, och det fanns inget förlägger för en gamal mannågot liknande
min farsa. Alla försök att överföra honom till det bättre utrustade västra packar ihop
sjukhus som missas som israeliska myndigheter förnekade upprepade gånger, honom
det krävda tillstånd.
”Grät den sjuka I-förmiddagen, sonen, den sjuka I-förmiddagen,” min fader, då jag talade till honom två
dagar för hans död. Han dog bara på mars 18 som väntar
för att återförenas med min bröder i det västra, packar ihop. Han dog en flykting, men en stolt
man icke desto mindre.
Min fader ansträngning började 60 år sedan, och den avslutade några dagar sedan.
Det tusentals folket steg ned till hans begravning från alltigenom Gaza,
förtryckt folk, som delade hans svår situation, hopp och ansträngningar som medföljer
honom till kyrkogården var han lades för att vila. Även förtjänar
en elastisk kämpe ett ögonblick av fred.
Ramzy Baroud undervisar samlas kommunikation på den Curtin universitetar av
teknologi och är författare av understödja palestinska Intifada: En krönika
av ett folks ansträngning. Han är också editoren-in-chief av
PalestineChronicle.com. Han kan kontaktas på: editor@palestinechronicle.com
Мой отец умер самостоятельно в Gaza Ramzy Baroud
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Вопрос: Мой отец умер самостоятельно в Gaza вариантом викэнда
Ramzy Baroud, Apri1 5/6, 2008
Мой отец, котор умерли самостоятельно в Gaza
там будет никакими Checkpoints в рае
Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Я все еще vividly вспоминаю сморщенную сторону моего отца -, apprehensive,
тепло - по мере того как он на последнем месте пожелал мне прощание 14 лет тому назад. Он стоял
вне ржавой двери моей семьи домашней в лагере беженцев Gaza нося старые
желтые пижамы и seemingly стародедовскую робу. По мере того как я потянул мой один малый
чемодан в таксомотор принял бы мне к израильскому авиапорту час
прочь, мой отец стоял все еще. Я пожелал он пойдет назад внутрь; оно было
холодно и воины смогли хлопнуть вверх в любой момент. По мере того как мой автомобиль двинул дальше, мой
отец окончательн увял в расстояние, вместе с погостом,
башню воды и лагерь. Оно никогда не происходило к мне что я никогда
не буду видеть его снова.
Я думаю моего отца теперь по мере того как он был тем днем. Его разрывы и его
оголтелые последние слова: «Вы имеете вашу деньг? Ваш пасспорт? Куртка? Вызовите меня
момент, котор вы получаете там. Вы уверенн вы имеете ваш пасспорт? Справедливая
проверка, один прошлый раз "
Мой отец был человеком всегда defied придумка что одно может только быть
исходом его обстоятельства. Я вытеснен от его села на времени
10, barefoot за его родителями, он немедленно
был перенесен от сынка хуторянина landowning к penniless беженцу в голубом
шатре обеспеченном Организацией Объединенных Наций в Gaza. Таким образом, его жизнь голода,
боль, homelessness, свобод-воевать, влюбленность, замужество и потеря
начали.
Фактом что он был одним выбранным для того чтобы прекратить школу для того чтобы помочь его отцу
обеспечить для его теперь семьи шатр-жилища был огромный источник усилия
для его. В странной, малознакомой земле, его новая роль шла в
соседские села и лагеря беженцев продать камедь, аспирин и другие малые
детали. Его ногами был testament к много укусов собаки, котор он получил
во время этих ежедневных путешествий. Более последние шрамы были от шрапнели, котор он
приобрел через войну.
Как молодой человек и воин в палестинском блоке египетской
армии, он проводил леты его жизни маршируя через пустыню Sinai. Когда
израильская армия take over Gaza следуя за арабским поражением в 1967,
израильский командир встречал с теми которые служили как полицейские под
египетским правилом и предлагали им шанс продолжать их обслуживания
под израильским правилом. Самолюбиво и охотно готово, мой молодой отец выбрал
крайняяа бедность над работой под флагом occupier. И для того, прогнозированно,
он оплатил тяжелое цену. Его 2-год-старый сынок умер скоро поже.
Мой самый старый брат похоронен в таком же погосте граничил дом
моего отца в лагере. Мой отец, который не смог справиться с мыслью
которая его только сынок умер потому что он не смог позволять для того чтобы купить микстуру или
еду, был бы найденные уснувшие почти малюсенькая могила вся ноча, или устанавливать
монетки и конфету в и вокруг ей.
Репутация моего отца по мере того как интеллигентка, его страсть для русской
словесности, и его бесконечная поддержка беженцев собрата принесли ему
тревогу untold с израильскими авторитетами, которые retaliated путем отказывать ему
право оставить Gaza.
Его строгая астма, которую он начал по мере того как teenager был смешан
отсутсвием подходящих медицинских средств. Пока, несмотря на повседневность кашляя
штриховатости и постоянн задыхаясь для дыхания, он relentlessly обсудил его
дорогу через жизнь for the sake of его семья. On one hand, он отказал
работать как дешевый laborer в Израиле. «Жизнь сама не worth клок
one 's сана, «он настояла. На другом, при все загерметизированные граници
except that с Израилем, ему все еще была нужна дорога принести в доход. Он
купил бы дешевые одежды, ботинки, используемые TVs, и другие разносторонные товары,
и находит дорогу транспортировать и продать их в лагере. Он проинвестировал
все, котор он сделал для того чтобы обеспечить что его сынки и дочь смогли получить
хорошее образование, arduous полет в место как Gaza.
Но когда палестинское восстание взорванного 1987, и наш лагерь
стали полем боя между камн-метателями и израильской армией, простое
выживание стало заботой папаа отвергая. Наша дом была самыми близкими к
красному квадрату, произвольно называла для крови разленному там, и также
граничила «Martyrs» Graveyard'. Как может отец подходящ защитить
его семью в таких surroundings? Израильские воины stormed наши сотниы
дома времен; оно было всегда им как-то держало их назад, умоляющ
для безопасности его детей, по мере того как мы ютились в темной комнате жда нашей
судьбы. «Вы поймете когда вы имеете ваших собственных детей,» его сказали моих
более старых братьев по мере того как они опротестовали его позволяя воинам шлепнуть его
сторону. Наш «свобод-воюя» папа боролся для того чтобы объяснить как влюбленность для его
детей смогла перегнать его собственную гордость. Он вырос в моих глазах день.
14 лет в виду того что я на последнем месте увидел моего отца. По мере того как никакие из его
детей имели доступ к изолированному Gaza, он был оставлен одн для того чтобы fend для
себя. Мы попытались помочь как много по мере того как мы смогли, но что пользой будет деньг
без доступа к микстуре? В нашей последней беседе он сказал он опасалось он умрет
перед видеть моих детей, но я пообещал что я найду дорогу. Я
потерпел неудачу.
С осады на Gaza, жизнь моего отца стала невозможной. Его
недомогания не были «серьезны» достаточно для стационаров ых с limbless
молодостью. Во время самой недавней израильской вылазки, большинств космосы стационара
были преобразованы к палатам хирургии, и не было места для старого человека как
мой папа. Все попытки перенести его к более лучшим оборудованным западным стационарам
крена ым как израильские авторитеты повторно отказали ему
необходимы разрешение.
«Я больн, сынок, я больн,» мой отец заплакал когда я поговорил к ему 2
дня перед его смертью. Он умер самостоятельно 18-ого марта, ждущ
быть воссоединенным с моими братьями в западном крене. Он умер беженец, но самолюбивый
человек тем не менее.
Схватка моего отца начала 60 лет тому назад, и она закончилась немного дней тому назад.
Тысячи людей спустили к его похороны от в течении Gaza,
угнетали люди которые делили его plight, упования и схватки, сопровождая
его к погосту куда он был положен. Даже resilient
самолет-истребитель заслуживает момент мира.
Ramzy Baroud учит массовой коммуникации на университете Curtin
технологии и будет автором второго палестинского Intifada: Хроника
схватки людей. Он будет также editor-in-chief
PalestineChronicle.com. Он можно связаться на: editor@palestinechronicle.com
Mijn Vader stierf alleen in Gaza door Ramzy Baroud
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Onderwerp: Mijn Vader stierf alleen in Gaza door Ramzy Baroud
de Uitgave van het Weekend, Apri1 5/6, 2008
Mijn Vader stierf alleen in Gaza
daar is Geen Controleposten in Hemel
door Ramzy Baroud
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
Ik nog herinner levendig het gerimpelde gezicht van mijn vader -, bezorgd,
warm - aangezien hij me het laatst afscheid veertien jaar geleden wenste. Hij bevond zich
buiten de roestige deur van het huis van mijn familie in een de vluchtelingskamp dat van Gaza oude gele
pyjama's en een schijnbaar oude robe draagt. Aangezien ik mijn één kleine koffer
in een taxi vervoerde die me aan een Israëlische luchthaven een uur weg
zou nemen, zich nog bevond mijn vader. Ik wenste dit hij binnen zou teruggaan; het was
koud en de militairen konden op elk ogenblik opduiken. Als mijn bewogen auto, verdween
mijn vader uiteindelijk in de afstand, samen met graveyard,
de watertoren en het kamp langzaam. Het kwam nooit aan me voor dat ik hem
nooit opnieuw zou zien.
Ik denk nu aan mijn vader aangezien hij die dag was. Zijn scheuren en zijn
gekke laatste woorden: „Hebt u uw geld? Uw paspoort? Een jasje? Oproepen me
het ogenblik u daar wordt. Bent u zeker u hebt uw paspoort? Controleer
enkel, één laatste tijd "
Mijn vader was een mens die altijd het begrip tartte dat men slechts het resultaat
van zijn omstandigheid kan zijn. Verdreven van zijn dorp op de leeftijd die
van 10, blootvoets achter zijn ouders loopt, werd hij onmiddellijk
van de zoon van een grondlandbouwer aan een penniless vluchteling in een blauwe
tent overgebracht die door de Verenigde Naties in Gaza wordt verstrekt. Aldus, zijn leven van begonnen honger
, pijn, dakloosheid, vrijheid-bestrijdt, liefde, huwelijk en
verlies.
Het feit dat hij verkozen was om met school op te houden om zijn vader te helpen
zijn nu tent-blijvende stilstaan familie voorzien was een reusachtige bron van spanning
voor hem. In een vreemd, onbekend land, ging zijn nieuwe rol in
naburige dorpen en vluchtelingskampen gom, aspirine en andere kleine punten
verkopen. Zijn benen waren een testament aan de vele hondbeten die hij tijdens
deze dagelijkse reizen heeft verkregen. De recentere littekens waren van de granaatscherf die hij
door oorlog heeft verworven.
Als jonge mens en militair in de Palestijnse eenheid van het Egyptische
leger, bracht hij jaren van zijn leven door marcherend door de Sinai woestijn. Toen
het Israëlische leger Gaza na de Arabische nederlaag in 1967 overnam, kwam
de Israëlische bevelhebber zij samen die als politieambtenaren onder Egyptische
regel dienden en hen de kans aanboden om hun diensten onder
Israëlische regel voort te zetten. Trots en gewillig, koos mijn jonge vader verachtelijke
armoede over het werken onder de vlag van de bewoner. En voor dat, voorspelbaar,
betaalde hij een zware prijs. Zijn twee-jaar-oude zoon stierf spoedig daarna.
Mijn oudste broer wordt begraven in zelfde graveyard die het huis van mijn
vader in het kamp grenste. Mijn vader, die niet aan de gedachte kon het hoofd bieden
dat zijn enige zoon stierf omdat hij zich niet kon veroorloven om geneeskunde of voedsel
te kopen, zou gevonden in slaap de hele nacht dichtbijgelegen het uiterst kleine graf zijn, of plaatsend
muntstukken en suikergoed in en rond het.
De reputatie van mijn vader als intellectueel, zijn hartstocht voor Russische
literatuur, en zijn eindeloze steun van medevluchtelingen brachten hem
untold probleem met de Israëlische overheid, die door hem het recht
te ontzeggen Gaza te verlaten wraak nam.
Zijn streng astma, dat hij als tiener ontwikkelde werd samengesteld door
gebrek aan adequate medische faciliteiten. Maar toch ondanks dagelijkse het hoesten
stroken en constant het hijgen voor adem, besprak hij relentlessly zijn
manier door het leven omwille van de zijn familie. Voor één hand, weigerde hij om
als goedkope laborer in Israël te werken. Het „leven zelf is niet een stukje van
zijn waardigheid waard, „hij drong aan. Voor andere, met alle verzegelde grenzen
behalve dat met Israël, had hij nog een manier nodig om in een inkomen te brengen. Hij zou
goedkope kleren, schoenen, gebruikte TVs, en andere diverse goederen, kopen
en zou een manier vinden om hen te vervoeren en te verkopen in het kamp. Hij investeerde
alles hij maakte om ervoor te zorgen dat zijn zonen en dochter een goed onderwijs
, een lastige opdracht in een plaats zoals Gaza konden ontvangen.
Maar toen de Palestijnse opstand van 1987 explodeerde, en ons kamp
een slagveld tussen stenen-pottenbakkers en het Israëlische leger werd, werd
de zuivere overleving de met voeten tredende zorg van de Papa. Ons huis was het dichtst aan
het Rode Vierkant, noemde willekeurig voor het daar gemorste bloed, en grenste
ook de „Martelaren“ Graveyard'. Hoe kan een vader zijn familie
in dergelijke omgeving voldoende beschermen? De Israëlische militairen stormden onze huis
honderden tijden; het was altijd hem die hen op de een of andere manier achter hield, bedelend
voor de veiligheid van zijn kinderen, aangezien wij in een donkere ruimte huddled die op ons lot
wacht. „U zult wanneer u uw eigen kinderen hebt,“ hij vertelde mijn oudere
broers begrijpen aangezien zij zijn het toestaan de militairen aan slap zijn gezicht
protesteerden. Onze „vrijheid-bestrijdende“ papa worstelde om te verklaren hoe de liefde voor zijn
kinderen zijn eigen trots kon overtreffen. Hij groeide in mijn ogen die dag.
Het is veertien jaar geweest aangezien ik het laatst mijn vader zag. Aangezien niemand van zijn
kinderen toegang tot geïsoleerdt Gaza had, werd hij verlaten alleen om voor zich
af te weren. Wij probeerden om zo veel te helpen aangezien wij konden, maar welk gebruik geld zonder
toegang tot geneeskunde is? In onze laatste bespreking die hij hij heeft gezegd vreesde hij sterven=zou=
alvorens mijn kinderen te zien, maar ik beloofde dat ik vinden=zou= een manier. Ik
ontbrak.
Sinds de belegering op Gaza, werd het leven van mijn vader onmogelijk. Zijn
kwalen waren niet „ernstig“ genoeg voor de ziekenhuizen overvol met limbless
jeugd. Tijdens de meest recente Israëlische aanval, werden de meeste het ziekenhuisruimten
omgezet in chirurgieafdelingen, en er was geen plaats voor een oude mens zoals
mijn papa. Alle pogingen om hem naar de betere uitgeruste ziekenhuizen van Cisjordanië
over te brengen ontbraken aangezien de Israëlische overheid hem herhaaldelijk de vereiste
vergunning ontzegde.
„ik ben ziek, zoon, ben ik ziek,“ mijn geschreeuwde vader toen ik aan hem twee dagen
vóór zijn dood sprak. Hij stierf alleen op 18 Maart, die met
mijn broers in Cisjordanië wacht worden herenigd. Hij stierf een vluchteling, maar een trotse
mens niettemin.
De strijd van mijn vader begon 60 jaar geleden, en het beëindigde een paar dagen geleden.
Duizenden mensen daalden aan zijn begrafenis van door Gaza,
onderdrukte mensen die zijn benarde toestand, hoop en strijd deelden, die hem
begeleiden aan graveyard waar hij aan rust werd gelegd. Zelfs verdient een
veerkrachtige vechter een ogenblik van vrede.
Ramzy Baroud onderwijst massacommunicatie bij Universiteit Curtin van
Technologie en is de auteur van Tweede Palestijnse Intifada: Chronicle
van een Strijd van Mensen. Hij is ook de hoofdredacteur van
PalestineChronicle.com. Hij kan worden gecontacteerd bij: editor@palestinechronicle.com
مات أبي فحسب في غزّة ب [رمزي] [بروود]
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
موضوع: مات أبي فحسب في غزّة ب [رمزي] [بروود]
نهاية أسبوع طبعة, [أبري1] 5/6, 2008
أبي يمات فحسب في غزّة
هناك ما من نقطة تفتيش في سماء
ب [رمزي] [بروود]
http://www.counterpunch.org/baroud04052008.html
يتذكّر أنا بعد بشكل مشرق أبي وجه - يتجعّد, مدركة,
دافئة - بما أنّ هو أخيرا تمنّىني وداع [فوورتين] سنون [أغو]. هو وقف
خارج الباب صدئة من أسرتي بيتيّ في غزّة لاجئ مخيم يرتدي بيجامات قديمة
صفراء وثوب قديمة على ما يبدو. بما أنّ أنا رفعت ي واحدة حقيبة صغيرة
داخل تاكسي أنّ أخذني إلى مطار إسرائيليّة [أن] ساعة
بعيدا, وقف أبي بعد. أنا تمنّيت ذهب هو إلى الخلف داخلا; هو كان
باردة والجنديات استطاع فرقعت فوق [أت ني مومنت]. بما أنّ سيارتي تحرّك فوق, ذبل أبي
أخيرا داخل البعد, مع المقبرة,
الماء برج والمخيم. هو أبدا وقع إلى ي أنّ رأىه أنا أبدا
ثانية.
أنا أفكّر من أبي الآن بما أنّ هو كان أنّ يوم. دموعه وكلماته
مسعورة متأخّرة: "أنت تتلقّى مالك? جواز سفرك? دثار? دعاتني
العزم أنت تحصل هناك. تكون أنت يوقن أنت يتلقّى جواز سفرك? تدقيق صحيحة
, واحدة وقت متأخّرة "
كان أبي رجل الذي دائما يتحدّى الفكرة أنّ واحدة يستطيع فقط كنت
النتيجة من ظرفه. يطرد من قريته في العمر
من 10, يركض حافي خلف والداته, [ترنسفرّد] هو كان حالا
من الإبنة من ملكيّة عقاريّة مزارعة إلى لاجئ [بنّيلسّ] في خيمة زرقاء
يزوّد بالالأمم المتّحدة في غزّة. لذلك, حياته الحالة جوع,
بدأ ألم, [هوملسّنسّ], [فريدوم-فيغتينغ], حالة حبّ, زواج وخسارة
.
الحقيقة أنّ كان هو الواحدة يختار أن يترك مدرسة أن يساعد أبه
زوّدت ل ه الآن [تنت-دولّينغ] أسرة كان مصدر ضخمة إجهاد
ل ه. في غريبة, أرض غريبة, ذهب دوره جديدة كان داخل
مجاورة قرى ولاجئ مخيمات أن يبيع صمغ, أسبرين وأخرى مواد صغيرة
. كان سيقانه وصية إلى ال كثير [دوغ بيت] هو نال
أثناء هذا [ديلي جوورني]. كان شطوب متأخّرة من الشظية هو
اكتسب من خلال حرب.
ك [يوونغ من] وجندية في الوحدة فلسطينيّ من الجيش مصريّة
, أنفق هو سنون من حياته يسير من خلال سيناء صحراء. عندما
استلم الجيش إسرائيليّة غزّة يتبع الهزيمة عربيّة في 1967,
القائدة إسرائيليّة التقى مع أنّ الذي خدم كضابط شرطة تحت
قاعدة مصريّة وقدّمهم الفرصة أن يستمرّ خدماتهم
تحت قاعدة إسرائيليّة. باعتزاز وطوعيّا, اختار أبي شابّة فقر دنيء
على يعمل تحت ال [أكّوبير] صخر لوحيّ. ول أنّ, [برديكتبلي],
دفع هو سعر ثقيلة. مات إبنته [توو-ر-ولد] قريبا في ما بعد.
دفنت أخي قديمة في ال نفسه مقبرة أنّ جاور أبي
منزل في المخيم. كان أبي, الذي استطاع لم يواجه مع الفكرة
أنّ ه فقط إبنة مات لأنّ هو استطاع لم يمكن أن يشتري الطبّ أو
طعام, يؤسّس نائمة قريبة القبر بالغ الصّغر كلّ ليلة, أو يضع
عملات وسكّر نبات في وحول هو.
أبي سمعة بما أنّ مثقفة, عاطفته لأدب روسيّة
, ودعمه لانهائيّة من رفيقة لاجئ أحضره
[أونتولد] اضطراب مع السلطات إسرائيليّة, الذي انتقم ب ينكره
الحق أن يترك غزّة.
ربوه قاسية, أيّ هو طوّر بما أنّ مراهقة كان ركّبت
بافتقار من تسهيلات كافية طبيّة. بعد, على الرغم من كلّ يسعل
خطوط وباستمرار يلهث لنفس, فاوض هو دون شفقة طريقه
من خلال حياة [فور ث سك وف] أسرته. [أن ون هند], رفض هو أن
يعمل كعاملة رخيصة في إسرائيل. "ليس حياة بنفسي يساوي مزقة من
كرامة [أن 'س], "هو ألحّ. على الأخرى, مع كلّ حافات يختم
[إإكسسبت ثت] مع إسرائيل, احتاج هو بعد طريق أن يحضر في دخل. هو
اشترى ملابس رخيصة, أحذية, يستعمل [تفس], وأخرى بضائع متنوّعة,
ويجد طريق أن ينقل وبعت هم في المخيم. هو استثمر
كلّ شيء هو جعل أن يضمن أنّ ه بنات وابنة استطاع استلمت
تربية جيّدة, مهمة شاقّة في مكان مثل غزّة.
غير أنّ عندما أصبح الثورة فلسطينيّة من 1987 ينفجر, ومخيمنا
ساحة قتال بين [ستون-ثروورس] والجيش إسرائيليّة, بقاء مجرّدة
أصبح أب [أفر-ريدينغ] اهتمام. كان منزلنا القريبة إلى
المربع حمراء, بشكل اعتباطيّ عيّن للدم يراق هناك, وأيضا
جاور ال "شهيدات" [غرفرد'.]. كيف يستطيع أب على نحو كاف حميت
أسرته في هذا محيطات? عصف جنديات إسرائيليّة نا منزل
مئات الأوقات; هو كان دائما ه الذي بطريقة ما أمسكهم إلى الخلف, يتسوّل
لأطفاله أمان, بما أنّ نحن تجمّعنا في غرفة مظلمة يترقّب قدرنا
. "سيفهم أنت عندما أنت تتلقّى ك خاصّة أطفال," هو قال إخواني
قديمة بما أنّ هم احتجّوا خاصّتي يسمح الجنديات أن يلطم وجهه
. نا "[فريدوم-فيغتينغ]" كافح أب أن يفسّر كيف حالة حبّ لأطفاله
استطاع فقت ه خاصّة كبرياء. هو نما في أعيني أنّ يوم.
هو قد كان [فوورتين] سنون بما أنّ أنا أخيرا رأيت أبي. بما أنّ لا شيء من أطفاله
تلقّى منفذة إلى يعزل غزّة, تركت هو كان بانفراد أن يقي ل
بنفسي. نحن حاولنا أن يساعد مثل كثير بما أنّ استطاع نحن, غير أنّ ما إستعمال مال
دون منفذة إلى الطبّ? في محادثتنا متأخّرة قال هو هو خشي هو مات
قبل يرى أطفالي, غير أنّ أنا وعدت أنّ أنا وجدت طريق. أنا
[فيلد].
منذ الحصار على غزّة, أبي أصبح حياة مستحيلة. [ب] أقلاقه
لم "جدّيّة" كافي لمستشفيات يحتشد مع شباب [ليمبلسّ]
. أثناء الإنقضاض أخيرة إسرائيليّة أكثر, كثير مستشفى حوّلت فراغات كان
إلى جراحة حراسة, وهناك كان ما من مكان لرجل قديمة مثل
أبي. أنكره كلّ محاولات أن ينقله إلى الجيّدة يجهّز الضفّة الغربيّة
مستشفيات [فيلد] كسلطات إسرائيليّة بشكل متكرّر ال
يتطلّب إجازة.
"أنا مريضة, إبنة, أنا مريضة," أبي صرخ عندما تكلّم أنا إلى ه اثنان
أيام قبل موته. هو مات فحسب في مارس - آذار 18, ينتظر أن يكون
وحّدت مع إخواني في الضفّة الغربيّة. هو مات لاجئة, غير أنّ رجل فخورة
ومع ذلك.
أبي بدأ كفاح 60 سنون [أغو], وهو أنهى [ا فو] أيام [أغو].
[ثووسند وف بيوبل] نزلوا إلى جنازته من طوال غزّة,
قمع الناس أنّ شارك ه تعهد, أمل وكفاح, يرافقه
إلى المقبرة حيث هو كان وضعت أن يستريح. حتّى يستحقّ مقاتلة رجوعيّة
عزم السلام.
يعلم [رمزي] [بروود] [مسّ كمّونيكأيشن] في [كرتين] جامعة
التكنولوجيا والمؤلفة من الثاني [إينتيفدا] فلسطينيّة: تاريخ سير
من الناس كفاح. هو أيضا ال [إديتور-ين-شف]
PalestineChronicle.com. هو يستطيع كنت اتّصل ب في: [إديتوربلستينكرونيكل.كم]